Hejsan!
Klockan var ställd till klockan 06:00, och visst ringde den klockan men i ordinarie Lowinopaddlingsanda är det ju rätt gött att inte jäkta. Istället för klockan 06 gick vi upp 09.
Morgonen på Hindens rev bestod av havregryn som är en av de sista livsmedlen vi har kvar, och en hel del vandrare som var ute och gick på revet. Det som vi fann häftigt med Hindens rev var att man kunde höra vågornas svall från två olika håll samtidigt.
Vårat läger mitt på gångstigen på Hindens rev.
Förmiddagens paddling stack inte ut på något särskiljt sätt utan gick på som vanligt i lätt medvind. Att man är lite segstartad hör nu till vanligheterna på morgnarna.
Lunch tillagades på en ö strax innan den sista överfarten på öppet vatten här på Vänern, en sträcka på 7km mellan Såtenäs och Vänersnäs. Lurren bestod av en enklare buffé av det vi kunde skrapa ihop: lite makaroner, couscous blandning med morot, palsternacka och röda linser samt en omgång köttfärssås.
Överfarten gick väldigt smidigt med nästintill ingen vind. Likt gårdagen då det blåste upp på fem minuter fick vi efter genomförd överfart återigen uppleva något liknande. På ett mycket kort tidsintervall blåste det upp till 8-9 sekundmeter i rak motvind vilket inte var så gynnsamt för våran tidsplanering att komma fram till Vänersborg till kvällen.
En sista selfie innan en tuffare omgång paddling.
Det samlades till Ö-råd för en ”kortare diskussion” huruvida vill skulle möta de rådande vindförhållandena med relativt grov sjö och frisk vind. På det "kortare" ö-rådet som varade en timme bestämde vi att sätta hårt mot hårt. Siktet var inställd på att iallafall förflytta sig mot Vänersborg. På med regnjacka, surra fast allt som finns på däck och dubbelkolla alla torrluckor, nu kör vi.
Paddlingen till Vargön, dit vi kom, var vi alla överens om var den roligaste på hela resan. Vrålandes in i stormen for vi med paddeln i högsta hugg, det var minst sagt actionfylllt. Fördäcket dränktes och översköljdes i vågorna. Från att mest glassa runt fick våra Melkerkajaker äntligen visa var de gick för, och de levererade.
Känslan av att man lever, vilken kväll det blev.
Efter mycket guppandet på sjön kom vi fram till Gaddesanna sandstrand intill Vargön där dagens stora överraskning stod. Axel Flygare, den rackarn, stod och väntade med fyllda påsar med hamburgare från Donken åt ett helt kompani. Från att ha blivit kastad runt i förtvivlan om brist på mat och en kost bestående av havregryn kom herr Flygare som en skyddsängel från ovan.
Mätta och belåtna beger vi oss nu till tältet inför en natts vila, imorgon börjar vår tredje och sista etapp på resan, Göta älv. Det är nästan att vi kan känna det salta vattnet i luften nu…
Allt gott,
//William